furrycat

Underbara är ni. Har fått kommentarer både här och där, på bloggen och ute i vimlet, om att jag borde updatera mera! Helt klart finns det någon som faktist läser mina vimsiga texter - och kanske rent av får något ut av det. Jag skriver för min egen skull, men ibland känns det som om de enda som går in här är finlandssvenska jakthundar som suktar efter felsteg. "Vad är det egentligen för fel på den där Sarah?"

Jag har varit så upptagen under de senaste veckorna. Jag har sprungit, jag har slocknat, jag har sett framåt, jag har fallit, jag har stött mig så illa att jag trodde att jag aldrig skulle kunna resa mig, och jag har klättrat upp igen. Jag läser filosofi och socialpsykologi om dagarna och om nätterna ligger jag vaken medan hjärnan går på övervarv. Det är så mycket jag vill säga, inte bara till er, utan hela världen, men istället stirrar jag som förstenad på min spegelbild, drar stillsamt fingret över konturerna som suddas ut. Jag bleknar bort tillsammans med dig, och jag vill inget hellre än att dö i dina armar.

Ikväll skall jag glömma världen, för färgerna är starka och himlen är så vacker när man blundar.