journal 1
Vissa dagar känns verkligheten enkel. Sådana där dagar när solen skiner och himlen är blå och jag vet att vad som än händer kommer jag att fortsätta andas för livet är inte så allvarligt och i vår är det inne med ett brustet hjärta, det matchar väl till Doc Martens och ett sönderstripigt hår. Sådana dagar är ingenting vitalt (inte ens allt).
Idag är inte en sådan dag. Idag har jag inte druckit vitt vin, träffat sex stycken bekanta eller bränt lånepengar på jackor som jag inte har råd med. Idag finns ingen utväg. Idag är jag fången i min tystnad och allt är svart eller blodigt eller ingenting överhuvudtaget för tomrum saknar substans.
Att det var just du är det värsta. Det hade kunnat vara vem som helst. Någon annan, mindre viktig bystandertyp som kanske var mysig att dela säng med men som saknade relevans. Det var du och min tvivel på allt vackert växer i takt med min självförakt, det var du och det hade kunnat vara någon annan.
//
