furrycat

Hej! Emils webcam suger. Och jag kan inte blogga när han är här! Det går bara inte. Det är väl därför jag är så dålig. Tydligen skrev Hemmingway sina största romaner bland folkmassor, i barer. Så kanske jag bara inte är tillräckligt cool. Idag skall jag se Batman, fast jag egentligen snarare känner för att hälla i mig tre flaskor vin. Får se vad kvällen för med sig!

Nu har jag mina fem-minuter-av-ensamhet men jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Alla mina tankar känns så uttänkta och dammiga att de inte ens är värda att skriva ner längre. Det blir så, ibland. Allt står liksom stilla. 

Jag vill:

- lära mig att spela Sublime och The Pierces
- hitta ett jobb där det finns rum för kreativitet
- köpa biljetter till Flow festival
- vara skuldfri
- åka till Spanien

- studera

Har spenderat all min lediga tid under veckan med min älskling och har knappt haft tid att skriva alls, något som måste åtgärdas!! Till mitt försvar har min lediga tid inte varit särskilt omfattande. Ikväll har vi slökollat på min nya favoritserie Party Down (Ja, jag som aldrig följer shower!!) och druckit strawberry/chocolate milkshakes. Nu gör E någon form av stopmotiongrej så jag tänkte passa på att slänga in en update. Och ja, jag vet att min blogg börjar bli lite plasé. Men ni vet, jag är kär.

Jag och Nelly drar ut i Helsingforsvimlet. Hoppas ni får en underbar, varm, pirrig sommarkväll med vackra ansikten och helhjärtade, fina konversationer! Xo

 

På grund av ett litet projekt jag håller på med så kommer jag hädanefter huvudsakligen att blogga på svenska. Jag hoppas att mina finlandssvenska läsare som tappat intresset hittar tillbaka hit. Idag är en såndär dag som känns enda ner till tåspetsen. Så många val att ta, så mycket att tänka på. Men så känner jag av det där som jag inte känt på väldigt länge - hoppfullhet. Det pirrar i magen när jag tänker på projektet, på nästa år, på att börja studera, på hur underbara, fina vänner jag har. 

Något av de största faktorerna som får en att inse att livet går vidare är faktist människorna. Har ni någon gång - mitt under ett samtal om folk ni känner, stannat upp och reflekterat över namnen som nämns? Många av huvudpersonerna i mitt liv idag är människor jag inte ens visste att existerade för ett år sedan. Jorden snurrar vidare, vi snurrar vidare, fast det väldigt sällan faktist känns så.

Idag skall jag städa, äta lunch med Emil och umgås med kidsen. Det mesta blir bra till sist, det gäller bara att minnas dedär ljuspunkterna, att balansera mellan konsten att ge tid åt sig själv och konsten att ta itu med saker. Allt handlar om jämvikt.

Tack Caroline och Ellen som lyssnat och tipsat om feelgoodlistor och lifecoachböcker. Vad jag planerar har inget att göra med någon dera av dem, men all form av självterapi har väl ändå samma syfte - det är bara formerna som varierar.

Jag vet inte vad jag skall säga, vilka adjektiv jag skall använda mig av, hur jag skall få ner en bråkdel av allt det jag vill få ur mig på någon form av virtuellt spacepapper. Jag är så jävla förbannad. På mig själv, på världen, på er som ständigt försöker fly från världen, på substanserna som erbjuder er en flyktväg, på era pissiga små airbrains som gång på gång hjälper er att intala er själva att ni inte är fångar. Ni vänder på verkligheten till något slags banalt vakuum där ni i självaverket är superhjältar, där vardag är lika smaklöst som husmanskost och där granngubben med jobb och fru är olycklig och ofullständig. Ni ser er själva som någon form av liberaliserade "fria själar" utan begränsningar eller behov. Ni intalar er att bristen på framtidsplaner är ett bevis på närvaro, ett sätt att leva i stunden. Ni är presens, presens är allt. Och självfallet glider ni omkring i ett dis av ofullbordade fantasier, ångest och mindervärdeskomplex av den simpla orsaken att er pappa stack, att skolan aldrig riktigt inspirerat er, att en vän dog i cancer eller för att samhällsidealen ljuger. Det finns inget mönster mellan er livsstil och substansen ni alla har som gemensam faktor, det finns inga samband och de som finns är fabriserade av terapeutidioter, hälsofreaks eller statliga gnällväktare. Jag vill spy på er alla för ni äcklar mig nästan lika mycket som jag fascineras av er. Ni är patetiska, på ett sådär orubbligen fängslande vis. Ni är den moderna världens bevis på Hysteria.

Take care babyboo!

I'm so pathetic. I just got home and was convinved my boyfriend had hidden my Nille Nalle's because I couldn't find them straight away. Hysterically panicking I threw out every piece of clothing in the wardrobe. Turns out they were under the blankets in my bed. Quelle suprize. 

I miss french weather! Me and Nelly are hopefully going back there for a week at the end of the monh. If I survive babyhell, that is.

Next up some drinks at the terrace and a teary farwell of bff Nino. He's leaving me for Croatia and Jesus knows how long he'll be away. My baby promised to be my whip tonight and make sure I'll clean the appartment. I hope he'll be really fucking hard on me.

Why I'm having a shitty day (again):

 

- My shitty shitfuckness starts tomorrow and I won't have time to breathe for two months
- My appartment is a mess and guess who doesn't do cleaning?
- I should do laundry. I HATE LAUNDRY

- My boyfriend's decided to interrail back and forth around finland and I miss him
- I have streptococcus infection, again
- Alcohol makes me sick. The thought of alcohol makes me sick. Fuck alcohol
- I can't come up with any idea on how to have fun without alcohol. 
- I should pay bills
- I should call my dad
- I'm PA as hell and the only thing I wanna do right now is taking the plane somewhere far far away

What I should think of (instead of whining):

- I got into socialpsychology!
- I'll get money (soon)
- Sun's shining

- I had a popsicle today. Popsicle's are good

- .....

I need to become better at this thing called optimism, or I'm gonna kill myself one day. I could hang myself from the ceiling like Brittany Murphy did in Girl Interrupted. Or poison myself with carbon monoxide from the car, like Kirsten Dunst in Virgin suicides. I don't know which one's cooler, really. Neither's actually that cool. Regular razorblades, perhaps? At least blood is sexy and awesome