furrycat

 

På grund av ett litet projekt jag håller på med så kommer jag hädanefter huvudsakligen att blogga på svenska. Jag hoppas att mina finlandssvenska läsare som tappat intresset hittar tillbaka hit. Idag är en såndär dag som känns enda ner till tåspetsen. Så många val att ta, så mycket att tänka på. Men så känner jag av det där som jag inte känt på väldigt länge - hoppfullhet. Det pirrar i magen när jag tänker på projektet, på nästa år, på att börja studera, på hur underbara, fina vänner jag har. 

Något av de största faktorerna som får en att inse att livet går vidare är faktist människorna. Har ni någon gång - mitt under ett samtal om folk ni känner, stannat upp och reflekterat över namnen som nämns? Många av huvudpersonerna i mitt liv idag är människor jag inte ens visste att existerade för ett år sedan. Jorden snurrar vidare, vi snurrar vidare, fast det väldigt sällan faktist känns så.

Idag skall jag städa, äta lunch med Emil och umgås med kidsen. Det mesta blir bra till sist, det gäller bara att minnas dedär ljuspunkterna, att balansera mellan konsten att ge tid åt sig själv och konsten att ta itu med saker. Allt handlar om jämvikt.

Tack Caroline och Ellen som lyssnat och tipsat om feelgoodlistor och lifecoachböcker. Vad jag planerar har inget att göra med någon dera av dem, men all form av självterapi har väl ändå samma syfte - det är bara formerna som varierar.