furrycat

TGIF!

Haha, so funny!! Bongade just en massa bilder av mej från intagningsfesten på Casa för tre veckor sedan. Full och nöjd.

Går igenom mitt arkiv, ett kaos av bilder, texter och halvfärdiga worddokument. Oavslutade brev som jag skrivit till dej och andra innan dej. Orden är pistolskott, rasande, vilda, bortkomna. Jag ljuger ständigt för mej själv, men inte i breven. Det går inte att gömma sej för papper eller penna. Jag vill intala mej att jag vuxit, att jag kommit så mycket längre nu än då, men minnet av dina fingrar mot min hud har bränt fast sej i mitt medvetande. Jag var aldrig lycklig, jag var förtvivlad och jag ifrågasatte varje sekund av dej. Men jag var nu. Just då var jag aldrig något annat än presens.

Jag gjorde många misstag förra sommaren, jag överskred gränser och lekte med själar. Du lärde mej att låtsas, att lova och bedra. Det finns mycket jag ångrar, men inte du, aldrig du.

Jag tror inte att jag är någon dålig människa, det vore en kliché att förväxla rädsla med ondska. Egentligen har jag nog bara velat bevisa att jag är förbi det där, att jag gått vidare. Jag har letat efter en ursäkt att slänga ur mej frågan om det inte är han som gör mej lite finare än för en månad sedan, som gör att jag skrattar lite oftare än innan. Jag vet att det inte är det. Även om jag innerligt önskar att det vore så.

Sjuk, stressad och irriterad. Cranky emo-inlägg dyker upp inom kort. Stay tuned! Or strike my blog for the rest of the day, however you feel about my whiny Diary updates. Har ni förresten märkt att jag börjat använda versaler? 10 poäng pour moi!

Yesterday evening = glass of white wine with favorite partner-in-crime Nelly at java. Deepshit talk and usual whining. Mostly whining. Now off to work to face my little devils.

movie, dinner & drinks! x

Det är sorgligt, egentligen. Hur löjligt trasiga vi redan är. Vi är tjugo år gamla, vi är snygga, unga och vi kan anta att de flesta av oss har ett långt liv framför oss. Vi borde vara förväntansfulla. Inviga stunden, fyllda av elektriskt lyckorus baserat på inget annat än det utomordentliga faktummet att vi finns till. Men vad gör vi? Vi sitter instängda i sunkiga caféer och häller i oss drycker som får oss att glömma verkligheten, står och röker vid tågstationen eller uppdaterar våra facebook statusar med gnäll om brist på pengar, studiemotivation och kärlek. Vi söker febrilt efter den där känslan som får tusen fjärillar att dansa omkring i magen och som får knäna att vika sej. Vi letar och letar men vi blir aldrig nöjda, vi är säkra på att den rätta finns någon annanstans, färdig att hoppa fram bakom nästa knut. De få av oss som sedan hittar den, känslan (den som faktist får en att stanna upp och känna blodet krypa fram genom tiotusen vener och artärer), de få blir förlamade av skräck. Att inte känna något alls är lättare än att känna smärtan från varje felsteg, varje miss, vi häller i oss sju glas vin och pratar om hur Snövit ändå var så överskattad - vem behöver prinsar/riddare/hjältar när vi har ELLE? 
Under våren läste jag ut Pride and Prejudice av Jane Austen. Boken sög men jag tror jag insåg något. Skillnaden mellan kärlek under medeltida Snövits stund och kärlek idag är inte en minskning av känslornas tillgänglighet. Vi är fortfarande samma biologiska produkter, noll förändringar har skett i den fysiologiska kapaciteten till att känna. Problemet ligger snarare i att den här tillgängligheten ökat. Vi bygger upp oändliga visioner av affektion och njutning i en ålder där vi ännu inte har en aning om vad dessa innebär. En medelmåttig västerländsk 16 åring har redan hunnit sällskapa tre gånger, kysst ett tiotal kandidater av motsatt kön och blivit av med sin oskuld. Hon har både hunnit såra och bli sårad. Hon har redan byggt upp grunderna för den vattentäta emotionella skyddsmur som kommer att sätta riktlinjer för hennes agerande i många år framåt. Tre år senare är den här 16-åringen 19 och hon vet redan det mesta om verkligheten. Någongång vid det här skedet inviger Snövit sin första manliga flört. De växlar blickar vid brunnen, ler mot varandra under lugg och artikulerar fnittrande ett "hej", mellan svettiga handflator och skenande hjärtan.
För de gamla är vi "generation bortskämd", de som har allt. Jag ser mej omkring ibland och undrar var detta borde synas. I den skyhöga statistiken över dagliga skilsmässor? I det ständigt ökande antalet psykmediciner som skrivs ut? i mängden arbetslösa unga som praktiskt taget lever på socialbidrag? Är det här en produkt av bortskämda silverskedsindivider? Eller är det det naturliga resultatet av en skenande livsrytm, ett nu där ingenting någonsin står stilla? Där vi visserligen har tillgång till allt, men där vi aldrig ens hinner fråga. När allt kommer omkring har vi inte bett om en värld av överflöd, den fanns där redan innan vi kom till. Den skapades av våra förfäder, och den rivs ner av oss. Kärleken, med alla dess kryddor, tycks ha tappat sin smak. Det är som att plocka chokladen ur glassen, och endast äta de allra sötaste bitarna. Processen är möjligen saftigare men vi går miste om själva upplevelsen. Kärlek är fint. Sex är fint. Och en flirt på jobbet piggar upp vardagen - men utan det där lilla sura så blir allting smaklöst.

du är vacker. du är begåvad. definiera inte dej själv enligt dina svagheter, belys istället allt det fina som du har. var inte så rädd för att bli sårad pga någon av dina brister, människor är bättre än så. ta dina komplex och överför dem i huvudet på någon annan. skulle du springa iväg? om svaret är ja är personen inte rätt för dej i allra första hand. undervärdera aldrig dej själv. du behöver inte nöja dej med det nästbästa. du kan få allt! sikta högt. trotsa dina rädslor. lev. var inte så försiktig med andra människors känslor. de går inte sönder! det är du som går sönder. du. andas inte för någon annans än din egen skull. handla aldrig emot dina önskningar för att någon annan ber dej om det. den enda som du måste lyssna till är du. jämför inte dej själv med ett surrealistiskt överjag. skit i din mamma, skit i alla som inte älskar dej för den du är. för du är så underbar! varje ärr, varje hemlighet, varje defekt är vad som gör dej till du. älska dej själv! den kärleken är finare än alla kärlekar du någonsin kan få.

* narcissistic people, or people who pretend like they have no weaknesses

shoppade ju alltså inte idag.... sssccchhh!

jag målar läpparna med blod, klär ut mej till superwoman, köper en macka på picnic, leker fröken duktig på jobbet, gråter i fyra timmar, hämtar takeaway med mina aktiepengar, lyssnar på nancy sinatra tills det blir morgon och inser att jag inte sovit på fyra månader. min hjärnbark är förlamad, jag saknar känsel och jag ser rakt igenom allt som inte är svart/ihåligt/sönderslaget i tusen bitar. 

19 år. att dansa fram längs trottoarkanten med pistolmynningen i munnen, metall mot skelettet. jag sväljer alla piller som jag hittar, smakar på slemhinnor och gräver ned lik i sanden. ett tyst skrik när en mans hand träffar sin älskares mun. jag skymtar ditt ansikte bland tusen masker men den där svala rymden av tystnad mellan oss expanderar. jag vill ropa men jag vågar inte, för rädd för att tappa andan mitt bland orden.

kanske är det inget annat än en optisk illusion, en brytning av ljus som får mej att blinka till varje gång du vänder blicken mot mitt håll. jag kan inte längre göra skillnad mellan hallucination och känsla. allting flyter samman till ett gränslöst vacuum utan syfte eller slut. som ett hus där någon en gång bott, men som ingen orkat riva ner. en levande begraven.

fucking helvetes jävla skit

man undrar ju lite vad jag håller på med

there is a slight difference between friendly and interested

sitter här och lyssnar på nancy sinatra och blondie och går sönder lite. varför har jag plötsligt så svårt att vara ensam? har sprungit runt som värsta singeltjejen hela sommaren och så fort det blir lite mörkare vill jag bara gömma mej under täcket med någon att krama. tummen ner för hösten!

..literally. had to clean up some shit from the floor today. appartently 7-year-olds still don't know what the toilette is there for. now some afterwork wine with nelly and later on beers with fred! yayyyy i've missed you alcohol <3

it's amazing how little you get back from some people. i've always been the one defending you and your ridiculous drama. well you know, i'm not anymore

det är första maj och staden är fylld av röster. vi går längs någon gata, kanske är det roban eller fredan eller också är det någonstans lite mindre centralt. du har armen runt min axel och jag känner mej fnittrig. det känns att det är vår i luften, helsingfors hälsar på oss med öppna armar och vi snegar på varandra under lugg. du säger att jag är vacker och det känns att du menar det. jag gillar dej och det skrämmer mej, men jag sväljer rädslan och går på intuition. "i'm not a one night stand kind of person", säger jag och menar det då. ändå vaknar vi upp mellan tusen fuktiga lakan, i mina föräldrars säng. jag hatar dej inte ännu då, jag tycker rentav att du är ganska trevlig.

vi sitter på ditt golv, jag och du och två av våra vänner. min kompis och din kompis. det är andra gången jag är inuti din lägenhet, men den här gången är ingenting likadant. jag skrattar ihåligt åt något som din kompis säger, min fylla har för länge sedan börjat avta och jag vill gå hem. "jag bryr mej inte om ifall vi ligger med varandra", hör jag dej säga åt din kompis. "det viktiga är att du får lite action!". jag går med på att stanna och dela en flaska vin och jag ångrar det i fyra månader.

jag ligger mitt i sängen, med huvudet bortvänt från din axel. det är andra gången i min nya lägenhet, första gången med dej. vi är nakna så när som på täcket som du stulit under natten, jag fryser men jag orkar inte bry mej, världen snurrar och jag försöker begripa vad som hänt. du vänder dej om och tittar på mej. inte elakt, fast inte heller snällt. du njuter lite av min borttappade blick. "vi gör det igen!", säger du, och jag protesterar bara vagt. "what he doesn't know doesn't hurt him." det är slutet av juli och träden börjar redan tappa sin färg.

usch vilket gay inlägg jag skrev igår. verkligen super pessimistiskt. stryker över det och bjuder istället på ännu en bild från fredagens fylla! idag skall jag ägna dagen åt att göra något produktivt. det blir städning, diskning och eventuell tvätt av kläder. skall lyssna på bra musik hela tiden och inbilla mej att jag har roligt.

utgång med nelly som har hiivatulehdus! alcohol helps you.... xox

ville bara visa upp den snygga kassen jag köpte på bar loose igår. en kompis till caro hade keikka med sitt band så vi gick för att check them out. blev dock helt förälskad i bandet som spelade efter dem! lite illojalt sådär, hehe. pratade länge med sångaren efteråt, dock var han tyvärr inte riktigt lika charmerande for real som där uppe på scenen... iaf, nu skall jag sova (hopefully) och deppa mer över att jag blir ensam på jobbet. life is a fucking nasty bitch sometimes (usually)

today i found out that my only friend at work is quitting tomorrow. wtf am i supposed to do when i can't throw pillows at him? and i thought things couldn't get worse