förlåt
Går igenom mitt arkiv, ett kaos av bilder, texter och halvfärdiga worddokument. Oavslutade brev som jag skrivit till dej och andra innan dej. Orden är pistolskott, rasande, vilda, bortkomna. Jag ljuger ständigt för mej själv, men inte i breven. Det går inte att gömma sej för papper eller penna. Jag vill intala mej att jag vuxit, att jag kommit så mycket längre nu än då, men minnet av dina fingrar mot min hud har bränt fast sej i mitt medvetande. Jag var aldrig lycklig, jag var förtvivlad och jag ifrågasatte varje sekund av dej. Men jag var nu. Just då var jag aldrig något annat än presens.
Jag gjorde många misstag förra sommaren, jag överskred gränser och lekte med själar. Du lärde mej att låtsas, att lova och bedra. Det finns mycket jag ångrar, men inte du, aldrig du.
Jag tror inte att jag är någon dålig människa, det vore en kliché att förväxla rädsla med ondska. Egentligen har jag nog bara velat bevisa att jag är förbi det där, att jag gått vidare. Jag har letat efter en ursäkt att slänga ur mej frågan om det inte är han som gör mej lite finare än för en månad sedan, som gör att jag skrattar lite oftare än innan. Jag vet att det inte är det. Även om jag innerligt önskar att det vore så.
Jag gjorde många misstag förra sommaren, jag överskred gränser och lekte med själar. Du lärde mej att låtsas, att lova och bedra. Det finns mycket jag ångrar, men inte du, aldrig du.
Jag tror inte att jag är någon dålig människa, det vore en kliché att förväxla rädsla med ondska. Egentligen har jag nog bara velat bevisa att jag är förbi det där, att jag gått vidare. Jag har letat efter en ursäkt att slänga ur mej frågan om det inte är han som gör mej lite finare än för en månad sedan, som gör att jag skrattar lite oftare än innan. Jag vet att det inte är det. Även om jag innerligt önskar att det vore så.
Kommentarer
Trackback
