furrycat

luften hänger över oss som en dimma. den är tjock och grötig och smakar salt. jag trycker mina naglar i din handflata och ser hur huden viker sig. du låtsas att du inte känner något, idag är inget undantag, du skulle hellre dö än fälla den där masken. men vi har pratat om allt annat, det finns inget mer att prata om. alla pilar pekar mot oss, som frågetecken. vad är vi? sånadär äckel-lovebirds som jag på senaste tiden så oresonligt fördömt? eller bara ett par vilsna idioter i brist på bättre tidsfördriv? jag sjunger, röker och dansar på bord så ofta att jag inte längre minns hur det känns att vara nykter, allt för att slippa tänka. sanningen är att jag är trött på att låtsas. jag är trött på att vara formell. to hell med dina jävla artighetsfraser!