grus
Jag stirrar in i väggen på vad som en gång var en lägenhet: smutsiga kaffekoppar, vinflaskor, klädhögar, cigarettpaket och champaneglas med julglögg som torkat för en månad sedan. Mitt sängben är sönder och madrassen är fläckad med vätskor av olika slag. Jag vill gråta, spy eller skrika tills stämbanden brister men det enda jag får till stånd är ett apatiskt dinglande med benen där jag sitter mitt i rummet och låtsas le. Jag hatar askan när elden slocknar, jag hatar ledsna ögon och de glasklara orden från ett besviket barn som för första gången inser att världen inte är en solig plats. Jag vill utplåna mej själv, råna en bank och försumma hela min verklighet (bara för att känna att jag andas). Hej R, jag är tillbaka där vi en gång började.
Kommentarer
Trackback
