alex
Äntligen äntligen äntligen har jag sett 8 Kilsa, filmen som vi hållit på med sen Oktober! Jag tror att jag aldrig under inspelningarna riktigt reflekterade över slutresultatet. Helheten. Vilken typ av upplevelse filmen skulle förmedla, vilka omedelbara känsloreaktioner den eventuellt skulle väcka. Ni vet - allt det där som fimer gör med en. Jag antar att det är svårt att se sig själv i den andra rollen, att leva sig in i tanken på att själv vara den som förmedlar, inte den som passivt tar emot. Det är onekligen något absurt över det hela, att motta all den där filmatiska dramatiken av ingen mindre än en själv. Det vrider liksom lite på världsbilden.
(Så nu funderar jag på att bara skita i psykologin och bli filmstjärna istället. Jag lovar att blogga från Hollywood!)
Kommentarer
Trackback
