furrycat

jag målar läpparna med blod, klär ut mej till superwoman, köper en macka på picnic, leker fröken duktig på jobbet, gråter i fyra timmar, hämtar takeaway med mina aktiepengar, lyssnar på nancy sinatra tills det blir morgon och inser att jag inte sovit på fyra månader. min hjärnbark är förlamad, jag saknar känsel och jag ser rakt igenom allt som inte är svart/ihåligt/sönderslaget i tusen bitar. 

19 år. att dansa fram längs trottoarkanten med pistolmynningen i munnen, metall mot skelettet. jag sväljer alla piller som jag hittar, smakar på slemhinnor och gräver ned lik i sanden. ett tyst skrik när en mans hand träffar sin älskares mun. jag skymtar ditt ansikte bland tusen masker men den där svala rymden av tystnad mellan oss expanderar. jag vill ropa men jag vågar inte, för rädd för att tappa andan mitt bland orden.

kanske är det inget annat än en optisk illusion, en brytning av ljus som får mej att blinka till varje gång du vänder blicken mot mitt håll. jag kan inte längre göra skillnad mellan hallucination och känsla. allting flyter samman till ett gränslöst vacuum utan syfte eller slut. som ett hus där någon en gång bott, men som ingen orkat riva ner. en levande begraven.