001
Hej R,
jag vet inte hur man skickar brev till någon som lever sitt liv på vägarna men jag drömde om dej inatt och trots att mina instinkter fortfarande är inställda på fel frekvens kände jag att du, kanske, tänker på mej ibland och undrar vem jag blivit sen du försvann (det är inte så mycket på grund av att jag saknar dej som jag skriver till just dej, men du kändes som en träffande metafor i min annars flytande värld.) Jag har träffat mycket människor, en del mera intressanta än andra men hittills ingen som lämnat spår. Fast vad vet jag om spår, egentligen?
Solen har slutat lysa här, det är natt mer eller mindre dygnet runt. Du vet att jag inte är någon mysmänniska men på hösten blir jag skrämmande sentimental. Det är nog bra att du inte är här nu, då hade vi båda stått tomhänta och stirrat på varandra. Jag har så mycket mera att säga på morgonen nu för tiden, du skulle bara veta. Jag följer t.om. med på tobak ibland.
Jag älskar mitt jobb. Jag kan se framför mej hur du skrattar när jag säger det till dej, lite hånfullt sådär, på det där sättet bara du kan göra utan att väcka någon vidare naturlig motreaktion. Barnen skickar också kärleksbrev till varandra, de är dock bättre formulerade än mina. "Edit<3Elvin" stod det idag. Sedan när blev skrivarkonsten så jävla mångfacetterad?
vi sku kunna ses nån dag :) pusi
