furrycat

jag vet inte riktigt vad jag väntar på. att jag plötsligt, genom ett random mirakel skall inse vad jag vill? att hagrid skall uppenbara sej utanför min dörr och ta mej till hogwarts? allt jag gör är skrämmande oansvarsfullt och även om jag alltid varit ett fan av spontanitet har all njutning sina gränser. jag svävar i ett ständigt helvete som jag obevekligt förbiser, vad som helst för dessa fem sekunder i paradiset. jag vet att jag dödar och jag vet att jag för länge sedan är bortom alla former av moral. idag vaknade jag än en gång till ett skenande hjärta och en randig kind. om det är möjligt hatar jag mej själv ännu mera den här gången. jag måste fan få ett slut