jag har precis insett något. när jag började blogga kunde jag knappt skriva vad jag hade på mej utan att känna mej alltför personlig. vi brukade skratta åt hur vissa skrek ut hela sin livshistoria på bloggen. nu sitter jag glatt och skriver ner vad min psykolog har sagt eller hur jag suttit och gråtit hela morgonen. saker jag inte ens pratar om med mina närmaste vänner. och ändå har jag en statistik på att ca. 200 personer besöker min blogg dagligen. varför gör man så? jag antar att det är the big fat attentionwhore inom mej som talar.
