furrycat

Jag är en pojkväntjej och har "sällskapat" basically sen killbaciller blev OK. Min första förälskelse som inkluderade fjärillar, skratt, tårar och känslo-rollercoasters var dock en semesterromans sommaren 08. Prinsen var från Italien, Venedig (kunde inte tänka mej en mer romantisk stad på den tiden!) och vi träffades på en språkresa i Monaco. Vi åkte sight-seeing båt, kysstes på vita sandstränder, drack löjligt dyra cocktails på Café de Paris och sneakade in på en muslimsk gudstjänst därifrån vi blev utkastade när vi inte kunde hålla oss för skratt. Vi skildes åt med tårar, löften om evig kärlek och samtal in på sena natten. Dock vet alla hur de slutar med utomlandsflings - när man kommer hem känns de plötsligt långt ifrån så magiska som de verkade i månskenet, på stranden under parasollet, när metaren visade +28 fast midnatt redan var långt passé. Hur som helst spenderade vi några härliga veckor tillsammans och jag kommer alltid att minnas tiden med honom som något fint. På bilden ser ni en glad herr Italienare på båten i Monaco.

Min första riktiga kärlek (som när två personer känner varandra till djupaste cellnivå och fortfarande lyckas älska varandra) är ändå killen jag är tillsammans med just nu. Han är det viktigaste som finns för mej och snart inväntar vi vår andra jul tillsammans. Félicitations a nous!